Min berättelse: Många frågor och funderingar poppade upp i huvudet

Jag heter Anna, är gymnasielärare i engelska och svenska och driver sedan åtta år yogastudion YogaShala iHarmoni i Östersund parallellt med lärarjobbet på Jämtlands gymnasium.

För tre år sedan råkade jag ut för en fallolycka som gjorde att jag så småningom fick diagnosen osteoporos.

Söndag den 2:a maj 2021, en av de absolut sista dagarna det var möjligt att åka längdskidor, fick jag frågan av en kompis om jag ville följa med på en skidtur runt Svartsjöarna, ett vackert och mycket populärt utflyktsmål någon mil utanför Östersund. Jag hade inte stått på längdskidor på flera år men jag tyckte att det lät som en härlig ide och tackade ja. Jag letade fram min på loppis inhandlade skidutrustning, packade fika i ryggsäcken och satte sele på Malva min älskade vovve, som tyvärr inte finns hos mig längre och så bar det iväg i kompisens bil.

Väl i spåret kände jag mig lite ostadig på benen, men då jag åkt ganska mycket utför, gick det ändå riktigt bra. Det var underbart att vara ute i naturen och Malva var lycklig, hon älskade att vara ute i skogen lika mycket som jag, så det verkade bli början på en toppendag helt enkelt. När vi nådde fram till en av sjöarna var det dags för fika och lite vila. Jag och kompisen diskuterade vilka olika vägar att ta från platsen vi befann oss på och vi bestämde oss för att korsa sjön och fortsätta turen därifrån.

Vi satte iväg över sjön, som på grund av den sena årstiden endast hade ett tunt snötäcke. Malva gillade aldrig att vara på isen, varför vet jag inte säkert, men det kan ha att göra med hundars hörsel, att hon kunde höra isens ”sång” och andra ljud som den ger ifrån sig som vi människor inte uppfattar med vår mer begränsade hörsel. Hon tvekade först och liksom hängde kvar vid strandkanten, sprang lite nervöst fram och tillbaka, skällde och gnällde lite. Kompisen och jag stannade till och funderade på om vi skulle behöva ta en annan väg runt sjön då hon plötsligt skuttade ut på isen och började springa mot oss, om än motvilligt. Jag hejade på henne och berömde henne för att hon var så modig. Jag skidade på och vände mig om då och då för att uppmuntra henne att fortsätta framåt och helt plötsligt då jag vred huvudet lite för snabbt, mitt i ett skidtag, så fick jag med mig hela kroppen, höften, benen, fötterna och skidorna, och i och med att det var så väldigt, väldigt halt vändes världen upp och ner, fötterna upp och huvudet ner, och som i slow motion, samtidigt som det gick på en tiondels sekund, kraschlandade jag, troligtvis på korsbenet, på den stenhårda isen. Luften gick ur mig, jag kunde inte röra mig och det gjorde ohyggligt ont i ryggen.

För att göra en lång historia kort så skidade kompisen iväg och hämtade bilen. Skogsbilvägen där vi parkerat några kilometer från sjön gick även förbi där jag kraschat så med enorm möda, smärta och hjälp av min kompis, tog jag mig upp till bilen. En skidåkare vi mötte på vägen föreslog ambulanshelikopter men det tyckte jag lät alldeles för dramatiskt. Jag ringde 1177 och sjuksköterskan ställde en del frågor om känseln i benen och fötterna och då jag inte upplevde känselbortfall var inte ett besök på akuten nödvändigt, tyckte hon.

Jag jobbade på som vanligt, både på gymnasiet och i yogastudion, trots svår smärta och rörelsebegränsning. Efter ett par månader bokade jag tid hos min läkare som genast skickade remiss till ryggspecialist och magnetröntgen. Undersökningen visade på en kilformad kotkompression med 50 procent reducering på Th9 i bröstryggen samt förändringar i ländryggen. På grund av min ålder och förändringarna i ländryggen, ansåg min läkare att jag borde göra en DXA-undersökning som visade på… osteoporos.

Jag blev väldigt förvånad över resultatet av DXA:n då jag alltid rört mig mycket, ätit hälsosamt (åtminstone de sista 15-20 åren) och druckit mycket måttligt. Jag slutade röka då jag blev gravid för 23 år sedan, jag har aldrig ätit mediciner och jag kunde inte heller se någon ärftlig orsak till min benskörhet. Jag blev nedstämd av nyheten och många frågor och funderingar poppade upp i huvudet: ”-Hur (ben)skör är jag egentligen?”, ”-Hur kommer det här att påverka mitt företag, min yogaverksamhet?”, då jag plötsligt blev osäker på vilka aktiviteter som jag eventuellt aldrig skulle kunna göra igen; rida, åka slalom, vandra i fjällen, cykla, yoga…?

Jag påbörjade behandling hos sjukgymnast med laser, massage och övningar varannan, var tredje vecka och blev långsamt bättre då kotkompressionen började läka men jag fick ändå ofta smärta i ryggen som påverkade mitt arbete främst som terapeut. Att stå böjd över en behandlingsbänk triggade området i bröstryggen och jag kunde inte längre ha flera klienter under en dag utan var tvungen att dra ner på antalet behandlingar och klienter jag kunde ta emot vilket har påverkat min ekonomi.

Sommaren 2023 fick jag ett nyhetsbrev från ett företag som jobbar med digitala yogautbildningar som fångade mitt intresse. En yogalärarutbildning som vände sig till yogalärare, terapeuter och sjukvårdspersonal för att hjälpa människor med osteopeni eller osteoporos. Jag anmälde mig direkt. Utbildningen var skapad av läkaren, forskaren och yogautövaren Dr Loren Fishman, specialist på ryggbesvär och smärtproblematik som driver och leder arbetet på Manhattan Physical Medicine & Rehabilitation Center. Dr. Fishman publicerade 2015 en studie som visade att BMD (Bone Mineral Density = bentäthet) ökade signifikant i lårben och ryggrad hos deltagarna i studien efter att dagligen under en längre period gjort ett ca 10 minuter långt yogapass med av Dr Fishman utvalda yogapositioner som utfördes på ett speciellt sätt.

I februari i vår gick jag ytterligare en utbildning för Dr Fishman och min vision är att sprida denna speciella variant av yoga till människor som har osteopeni eller osteoporos men också i förebyggande syfte till människor som vill stärka sitt skelett, få bättre självförtroende och förbättra hållning och balans på ett säkert och betryggande sätt. Dr Fishman har utbildat tusentals människor med sjukdomen och människor som kommer i kontakt med personer med sjukdomen och han har aldrig råkat ut för att deltagare har skadat sig med hans typ av yoga. Tvärtom har yogan inga biverkningar, du kan yoga oavsett erfarenhet, ålder och grad av benskörhet och det ger många positiva effekter utöver det jag nämnt ovan i form av bland annat återhämtning och energipåfyllning

Jag kallar min yoga för OsteoYoga och jag erbjuder den både på plats i min yogastudio i Östersund och digitalt via mobil, dator eller platta. Är du intresserad så skicka gärna ett mail med dina frågor till info@yoga-shala.se

Under Min berättelse skriver människor med osteoporos om sin sjukdom och sin resa med osteoporos.

Läs fler berättelser.

Vill du själv skriva? Kontakta vår redaktör Fredrik Hed på fredrik@osteoporos.org.