Enligt en ny svensk studie ses en låg förskrivning av osteoporosläkemedel i Sverige. Det är dessutom stora skillnader mellan regionerna hur läkemedel skrivs ut.
Studien är gjord av en grupp forskare vid Karolinska institutet, ledd av Karin Modig.
I sin publikation skriver de:
Det föreligger betydande skillnader mellan regionerna, både vad gäller mängden receptförskrivna osteoporosläkemedel totalt sett i befolkningen ≥70 år, fördelningen mellan recept och rekvisitionsläkemedel och utvecklingen över tid. Det är också tydligt att rekvisitionsläkemedel är mer vanligt förekommande i vissa regioner än i andra.
Störst mängd osteoporosläkemedel ges i Blekinge, Uppsala och Jönköpings län, mellan 20 och 25 DDD* per år och invånare 70 år och äldre. Minst mängd osteoporosläkemedel ges i Norrbotten, Västernorrland och Dalarna, mellan 10 och 15 DDD per år och invånare 70 år och äldre. Vissa regioner har hög andel osteoporosläkemedel via rekvisition, såsom Örebro län, Gävleborg och Kalmar län, medan osteoporosläkemedel i Jönköpings län, Halland och Jämtland–Härjedalen nästan enbart är receptförskrivna och hämtas ut via apotek.
Studiens tre huvudbudskap är:
- Regionala skillnader föreligger vad gäller andelen patienter som behandlas med osteoporosläkemedel.
- Medicinsk sekundärprevention efter höftfraktur kvarstår år 2020 på låga nivåer och med betydande regionala skillnader.
- Osteoporosläkemedel ges i allt högre grad som rekvisitionsläkemedel. Även om detta sannolikt ökar följsamheten ökar det också svårigheten att följa upp behandlingspraxis, då register över rekvisitionsläkemedel på individnivå saknas i dagsläget.
Forskarna avslutar med att skriva:
Trots personcentrerade sammanhållna vårdförlopp är behandlingsgraden och sekundärpreventionen vid osteoporos i Sverige fortfarande låg och har stor regional variation. Uppföljning och öppna jämförelser behövs, och i en övergångsfas kanske dessa kan kopplas till ekonomisk ersättning för att nå en förbättrad vård för dessa patienter.
Källa: Läkartidningen.
*DDD = Definierad DygnsDos, den förmodade genomsnittliga dygnsdosen då läkemedlet används av en vuxen vid läkemedlets huvudindikation. DDD används som ett jämförande mått.