Osteoporosförbundet har bett tre läkare/fysioterapeuter/forskare att kommentera Bonemore-studien (Osteostrong-studien) utifrån de resultat som har presenterats hittills. Fler kommentarer kommer att komma när den vetenskapliga artikeln med mer kompletta resultat och diskussioner är publicerad, vilket görs förhoppningsvis under det första kvartalet 2025.
Först ut är professor Mattias Lorentzon vid Sahlgrenska akademin vid Göteborgs universitet:
Det är roligt att det äntligen kommer lite data om Osteostrongmetoden. Studien verkar vara välgjord men är i minsta laget för att se på skillnad i bentäthet mellan olika träningsmetoder över 9 mån, om man inte förväntar sig stora skillnader mellan grupperna.
Detta gäller företaget bakom Osteostrong (inte forskarna bakom studien): Tycker jag att det är väldigt märkligt, vanskligt och direkt skadligt att ett företag först marknadsför en produkt som inte är testad, dvs inga data har funnits på effekt på säkerhet (biverkningar) eller på bentäthet eller på frakturrisk. Inom modern medicin, ska man förstås först utföra forskningen och om produkten/metoden ger positiva effekter och är säker så kan man marknadsföra den, inte tvärt om!
Det är ju väl känt att viktbärande fysisk aktivitet är positivt för skelettet och tidigare studier har visat på ökad bentäthet eller mindre benförlust jämfört med inaktiva personer i RCTer. Det studien tycks visa är att ingen skillnad föreligger mellan Osteostrongruppen och den andra träningsgruppen, oavsett vilken benvariabel som undersöks. Det är ju också känt att en mer allsidig träning (som den andra gruppen fick) även ger effekter på balans, kondition och metabolism, vilket t ex kan minska risken för fall, hjärt- och kärlhändelser och diabetes. Det är ju oklart om Osteostrongs träning ger dessa effekter. Sannolikt inte då man inte får en lika stor pulshöjning.
De lyfter fram att benmaterialstyrka ökar i Osteostrongruppen (men inte ändras signifikant mer än i andra gruppen). Är dock inte självklart att detta är en fördel. Vi visade nyligen att ett högt BMSi är kopplat till ökad frakturrisk hos äldre kvinnor. Det är samma mått som de använt i studien.
Dessutom är jag orolig för risken med axial kompression av ryggen. Detta kan vara positivt för yngre kvinnor som inte har kotkompression eller osteoporos i ryggen. För äldre kvinnor med osteoporos i ryggen och med tidigare kotkompressioner är det direkt kontraindicerat att komprimera ryggen under hög belastning. Vi avråder dessa kvinnor från att lyfta tungt (de rekommenderas träna allsidigt och stärka bålmusklerna och jobba med endast lätta vikter för ryggen). Vi har ofta patienter som berättar hur de fått kotkompressioner när de lyft tungt, tex flyttat möbler. Den här studien är alldeles för liten för att undersöka effekt på fraktur och man redovisar inte data från VFA (DXA sidobild rygg) före och efter, eller hur många i respektive grupp som har osteoporos i just ryggen vid studiestart. Det kommer säkert i publikationen senare.
Slutligen kostar Osteostrong ganska mycket pengar som man antas ska lägga månad efter månad. Är nog mycket hälsosammare och billigare att gå på vanliga gympapass anpassade för äldre, tror jag.
Ingrid Bergström, överläkare vid Södersjukhuset, Stockholm, samt docent och forskare vid Karolinska Institutet:
Ingrid Bergström
Resultaten från “The Bonemore study” visar att effekten av belastande träning för patienter med nedsatt bentäthet på olika skelettmått inte skiljer sig mellan isometrisk träning på Osteostrong och vanlig dynamisk träning (GIH).
Det är viktigt att poängtera att belastande träning inte rekommenderas för patienter med nedsatt bentäthet och kotkompressioner eller höftfraktur. För dessa patientgrupper ska läkemedelsbehandling ges för att öka bentätheten och träningen fokusera på musklerna. För patienter med kotkompressioner är det också kontraindicerat att delta i träning där framåtböjning och vridning ingår i träningsmomenten.
Av de små förändringar som beskrivs inom grupperna så pekar bentäthetsökningen i GIH träningen på en möjlig fördel. Det är en väl etablerad kunskap att en ökning av bentätheten korrelerar med en minskad frakturrisk medan en ökning av benmaterialstyrkan (BMSi) visat varierande resultat vad gäller nya frakturer. En nyligen utförd stor svensk studie visar faktiskt att hög materialstyrka (BMSi) var förknippad med ökad frakturrisk över tid.
Vi ska heller inte bortse ifrån de bevisade effekter som dynamisk träning (GIH) har vad gäller kardiovaskulär risk, inklusive blodtryck, diabetes och blodfetter samt psykiskt välbefinnande och demens.
Ing-Marie Dohrn, fysioterapeut och adjungerad professor vid Karolinska institutet:
Det är intressant att se att båda träningsformerna påverkade vissa av benmarkörerna positivt, även om de förbättringar man såg verkar vara ganska små. Det styrker det som man har visat med tidigare forskning, dvs att fysisk aktivitet och träning som belastar skelettet är bra för personer med benskörhet.
Men det är inte bara ökad bentäthet eller benkvalitet som är relevant. En annan effekt av träning är att den fysiska funktionen och balansen kan förbättras och därmed minska risken för fall och frakturer, något som är oerhört viktigt för personer med benskörhet. Vi vet också att pulshöjande träning är bra för hälsan generellt och kan minska risken att drabbas av många av de vanligaste folksjukdomarna, såsom hjärtkärlsjukdom, typ 2-diabetes och cancer.
Därför ser jag fram emot fler resultat från den här forskningsstudien.
Här kan du läsa den första rapporteringen när resultaten hade publicerats, och här den uppföljande förtydligande intervjun med Peter Lindberg, forskaren som presenterade resultaten.
