Det råder stora skillnader för hur lång tid det tar för en person att diagnostiseras med benskörhet, enligt en ny rapport från Socialstyrelsen.
En orsak till att det tar olika lång tid att få diagnos kan vara regionernas väntetider.
Samtidigt fastslår SoS att personer som råkar ut för en benskörhetsfraktur behöver så tidigt som möjligt få en diagnos för att kunna få rätt behandling.
– Enligt vår analys är det ungefär 75 procent av patienterna som får diagnosen osteoporos inom två år från det att de fått en första fraktur. Det kan gå betydligt fortare men även ta längre tid än så, säger Ann-Sofie Bertilsson, utredare på Socialstyrelsen.
En anledning till att det tar så olika lång tid för patienterna att diagnostiseras kan vara att exempelvis väntetider till bentäthetsmätning skiljer sig åt mellan regionerna.
För att osteoporosvården i landet ska fungera på bästa sätt vill Socialstyrelsen att regionerna och den kommunala hälso- och sjukvården lokalt, regionalt samt på nationell nivå samverkar. Men det krävs också en bättre följsamhet till flera av rekommendationerna i de nationella riktlinjerna för osteoporosvård. En åtgärd som rekommenderas är att varje region inrättar så kallade frakturkoordinatorer som kan samordna vården för patienten under hela vårdkedjan.
– De flesta regioner har infört frakturkoordinatorer. Men i en tredjedel av regionerna saknas fortfarande den funktionen, säger Ann-Sofie Bertilsson.
I sin rapport kommer Socialstyrelsen med sex förslag hur osteoporosvården kan bli bättre:
- Öka tillgången på frakturkoordinatorer. Idag finns funktionen bara i 14 av 21 regioner.
- Öka tillgången till bentäthetsmätning för snabbare diagnostisering.
- Ge möjlighet till tidig operation för att minska komplikationer.
- Ta fram enhetlig kvalitetssäkrad patientutbildning nationellt.
- Ge vårdpersonal fortbildning om osteoporos.
- Erbjud läkemedelsbehandling utifrån patientens förutsättningar för att stärka skelettet och förhindra benskörhetsfrakturer.
Källa: Socialstyrelsen, Göteborgs-Posten.
