En ny svensk studie visar att screening för osteoporos kan leda till att fler patienter får behandling och att antalet frakturer minskar. Vi har pratat med Michail Zoulakis, specialistläkare i nefrologi och geriatrik vid Sahlgrenska universitetssjukhuset i Göteborg och en av forskarna bakom studien, för att få reda på mer om resultaten och vad de kan betyda för framtiden.
Vad var syftet med studien?
– Vi ville undersöka om screening för osteoporos kunde leda till att fler patienter identifieras och får behandling i tid. Vi har tidigare behandlat personer med tydliga riskfaktorer, men många går oupptäckta och drabbas av frakturer innan någon åtgärd vidtas. Genom att undersöka screening som en strategi hoppades vi se om vi kunde förhindra fler frakturer och minska lidandet hos de drabbade, säger Michail Zoulakis.
Vad var de viktigaste resultaten?
Michail Zoulakis
– Vi såg att de som fick en remiss till vårdcentralen för att de hade osteoporos hade fem gånger större sannolikhet att få behandling än de som inte remitterades. Detta resulterade i färre frakturer, trots att de som remitterades hade sämre skelett från början. Behandlingen visade sig vara effektiv och kunde minska risken för framtida frakturer.
– Dessutom visade studien att med hjälp av screening uppfyller hälften av kvinnorna de nu gällande riktlinjerna för behandling, vilket innebär att screening kan identifiera många fler som sannolikt behöver behandling men annars skulle förbli obehandlade.
Hur genomfördes studien?
– Studien byggde på en populationsbaserad studie där cirka 3 000 kvinnor undersöktes och följdes i snitt åtta år. De som visade tecken på osteoporos fick en remiss till vårdcentralen för att påbörja behandling. Dessa patienter följdes sedan upp genom registerdata under en period på ungefär åtta till nio år. Vi kunde då se hur många av dem som faktiskt fick behandling och hur det påverkade frakturrisken.
Vad betyder detta för framtidens osteoporosvård?
– Det här pekar på att vi borde bli mer proaktiva i att identifiera och behandla personer med osteoporos innan de drabbas av frakturer. Idag är vården ofta inriktad på att behandla dem som redan har brutit sig, men vår studie visar att screening kan vara en väg att förhindra frakturer från att inträffa. Det skulle minska lidandet och samhällets kostnader. En höftfraktur innebär inte bara en kostnad på över 140 000 kronor för operation, utan också betydande utgifter för efterföljande vård, rehabilitering och anpassning av boendemiljö.
Bör screening för osteoporos införas?
– Våra resultat visar tydligt att screening kan leda till fler behandlade och färre frakturer. Vi tycker att screening för kvinnor över 65 år bör övervägas, och kanske även för män i högre åldrar. Det skulle vara ett viktigt steg för att förbättra osteoporosvården och förhindra onödigt lidande, avslutar Michail Zoulakis.
