Professor och gynekolog Inger Sundström Poromaa, Uppsala Universitet och Akademiska sjukhuset, gästade Uppsalaföreningens medlemsmöte den 22 januari och talade om östrogenets betydelse för oss kvinnor.
Först gavs lite historik kring användningen av östrogensubstitution vid klimakteriet och hur det växlat genom årtionden. Risktagandet med att använda östrogen för klimakteriebesvär påverkades mycket av en internationell, amerikansk studie (WHI-studien) som genom sin studieform, som starkt har kritiserats och visade på stora risker för stroke vid användning av östrogensubstitution.
Under de år som nu förflutit sedan studien har ny kunskap vuxit fram kring hur bäst ge behandling i klimakteriet och med minimerade risker. Ungefär 80 % av kvinnor har någon form av klimakteriebesvär men ungefär 25 % vill ha behandling för sina besvär.
Vid 50-51 års ålder kommer de flesta kvinnor i klimakteriet i Sverige. Då minskar också vår naturliga produktion av östrogen tydligt och endast de svagare östrogenformerna produceras fortsättningsvis i vår fettväv. Kvinnor som har en för tidig menopaus (avslut av menstruationer före 50 åå) eller har utebliven menstruationscykel av olika anledningar är det viktigt utifrån risken för osteoporos att kvinnan substitueras med hormon/östrogenbehandling.
Inger gick igenom de olika östrogen som finns dvs de vi i vår kropp själva producerar och de som är syntetiskt framställt. Östrogen är positivt för att minska risken för osteoporos/benbrott men risken ökar vid användning för blodpropp och något för risken för bröstcancer. Viktigt att behandlingen sätts in i samband med klimakteriet. Numera används helst behandlingsformer som kräm, plåster och spray när östrogen ska ges. Detta för att minska belastningen på levern. Alla kvinnor som har sin livmoder kvar måste också vid sådan behandling ges tillägg av gulkroppshormon för att ta bort risken för livmodercancer.
Inger tog sedan upp behandling efter klimakteriet och senare i livet där brist på östrogen ger kvinnan besvär i form av torrhet i vagina som ger skavkänsla, torrhet och obehag vid sex/samlag. Vid lokal användning av östrogen behövs inte något gulkroppshormon tillägg och inga risker för livmodercancer eller bröstcancer har setts. Lokalbehandling kan ges i form av kräm, slidpiller(vagitorier) eller tunn plastring i vagina som byts ut efter tre månader av kvinnan själv. Viss effekt även mot urinvägsinfektioner kan ses i en del studier av användandet av östrogen lokalt i vagina. Lokalbehandling kan påbörjas när som helst efter klimakteriet och senare i livet.
Inger påpekade vikten av att vid besvär kontakta sin gynekolog eller allmänläkare för hjälp med behandling och se till att inte behöva ha sina besvär kvar.
