”Följ de rekommendationer som finns på Fyss”

I slutet av september presenterades de första resultaten där träningsmetoden Osteostrong jämfördes med fysisk gruppträning. Resultaten från studien visade att det inte var någon skillnad mellan träningsgrupperna avseende benkvalitet, bentäthet och benmarkörer i blodet.

Osteoporosförbundet fick en intervju med Peter Lindberg, doktorand och en av forskarna bakom Bonemore-studien och den som presenterade resultaten på ASBMR-kongressen i Toronto. På bilden ovan ses han tillsammans med Helena Salminen och Hans Ranch Lundin. 

Vad betyder egentligen resultaten?

– Vi såg ingen statistiskt signifikant skillnad mellan grupperna. Båda grupperna behöll sin bentäthet i ländrygg och höfter, vilket är positivt.

Däremot såg forskarna små skillnader inom grupperna:

• Inom den isometriska träningsgruppen, Osteostrong, sågs en relativ ökning av benkvaliteten (BMSi) med 2,9 procent.
• Inom den dynamiska träningsgruppen (som tränade på GIH) sågs en relativ ökning av bentätheten (BMD) i ländryggen med 0,8 procent.

Dessa skillnader är alltså efter nio månaders träning i respektive grupp mot hur det såg ut vid starten.

– Däremot när vi jämförde grupperna mot varandra såg vi ingen signifikant skillnad i effekten på någon av våra mått: BMSi, BMD eller benmarkörer. Detta har troligtvis att göra med att skillnaden i effekterna mellan grupperna var för små, och variationerna på mätningarna för stora, för att upptäcka en signifikant skillnad, förtydligar Peter Lindberg.

Vad innebär det kliniskt att benkvalitet och bentäthet ökar?

– Måttet benkvalitet är inte helt etablerat vad det har för klinisk relevans. Därför används det inte kliniskt utan mer inom forskning. Det finns studier där man har studerat ett samband mellan detta mått och frakturrisk, men det är inte helt etablerat ännu. Bentäthet används däremot kliniskt och är det mått som används vid diagnosticering av osteoporos och har ett tydligt samband med frakturrisk. Där vet vi att ett högre värde på bentäthet minskar frakturrisken och vice versa.

Varför valde ni det måttet då?

– Det finns flera anledningar till det; bland annat för att man kan se förändringar snabbare med de måtten jämfört med bentäthet. Men vi vet också att bentäthet inte säger allt om frakturrisken, det finns många faktorer som påverkar frakturrisken.

– Vi valde flera olika mått för att se hur dessa reagerar på två olika träningsmetoder. Det är en styrka med studien att vi mäter flera olika aspekter på skelettets hållfasthet.

Mattias Lorentzon, professor i Göteborg, har visat i en studie att hos kvinnor med ett högt benkvalitetsindex där ökade frakturrisken. Hur ser du på det?

– Precis, det är korrekt. Den studien var överraskande även för dem själva och de vet inte heller varför det sågs en ökad frakturrisk med ett högre benkvalitetsindex. Det behövs mer forskning på detta mått för att kunna uttala sig mer om dess kliniska betydelse. 

Hur ser du på detta?

– Det stämmer. Osteostrong har själva valt att inte belysa det faktum att den fysiska gruppträningen (DME) ökade sin bentäthet i ländryggen med 0,8 procent, vilket är ett statistiskt signifikant resultat. Detta tycker vi är olyckligt och vi har pratat med dem om det när vi var i Toronto. Det blir vinklat och är inte korrekt.

Skulle du säga att dessa träningsformer är lika bra?

– Den slutsatsen kan jag i dagsläget inte dra utifrån den här studien. Detta är bara en studie på knappt 200 personer där vi bara tittar på dessa 3-4 skeletteffekterna.

– Det vi kan säga är att utifrån dessa resultat och mellan dessa två studerade träningsgrupper sågs ingen statistisk skillnad i förändring från för- till eftertestet på dessa tre mått – benkvalitet, bentäthet och benmarkörer i blodet.

– Vi håller på och ska längre fram titta på och analysera effekter på muskler, balans, självskattad hälsa mm från intervjuer och dagböcker. När vi har analyserat det kanske vi kan uttalat oss mer om det.

Utifrån denna studie, hur skulle du rekommendera personer med osteoporos att träna?

– Jag skulle rekommendera dem att följa de allmänna rekommendationer som finns på Fyss, som är baserat på aktuell forskning. Där rekommenderas ett träningsupplägg som innefattar både styrka, balans och viktbärande aktivitet. Utifrån det kan man individanpassa träningen utifrån personens behov och förutsättningar.

– Sedan är det viktigt att träningen successivt stegras. Man ska börja på en låg nivå och öka sakta, eftersom kroppen anpassar sig efter de utmaningar den ställs inför.

Får man allt detta med Osteostrong?

– Muskler, skelett och balans har de, men inte konditionsdelen.

När kommer er vetenskapliga artikel publiceras?

– Jag håller på för fullt och skriver. Sedan ska de andra forskarna läsa och kommentera innan vi skickar in till en vetenskaplig tidskrift. Då ska även de läsa och vi ska besvara deras frågor och eventuellt ändra lite.

– Vi tror och hoppas att kunna vara helt klara för publikation under första kvartalet 2025.

Kommer det fler resultat i den vetenskapliga artikeln?

– Nej, det gör det inte. Det är samma resultat, men med en djupare diskussion kring vad resultaten betyder, hur de kan tolkas, vi kommer redovisa studiens svagheter och styrkor, mer detaljerad information om metoderna, studiedeltagarna och vilka kriterier vi valde ut dessa på, vilka analyser vi har gjort och liknande.

– Denna fördjupning gör att man får en ökad förståelse för resultaten och det blir enklare att bedöma kvaliteten och tillförlitligheten i studien och resultaten.

Vid din presentationen under kongressen sa du att ni diskuterade hur man kunde sätta dessa resultat i en kontext. Vilken kontext skulle du sätta dem i?

– Det verkar som att träning är något som bör rekommenderas för personer med osteoporos eller osteopeni. Sedan är det viktigt att den individanpassat, och det är viktigt att det finns många olika sorters träning man kan göra, eftersom människor har olika behov och förutsättningar.

– Dessa metoder som vi har jämfört är väldigt olika i sina upplägg men det är bra att det finns olika valmöjligheter.

En fråga som har väckts är om studien tillräckligt lång och har tillräckligt många deltagare för att kunna visa skillnad i bentäthet?

– Det är absolut en svaghet i vår studie, om man ser till bentätheten. Det krävs ofta lite längre uppföljningstid för att se effekt där, som till exempel vid läkemedelsbehandling.

– Vi valde nio månaders uppföljningstid för att de andra två benmåtten – benkvalitet och benmarkörer i blodet – reagerar snabbare.

– Den andra anledningen har med genomförbarhet att göra. Nio månader är en tillräckligt lång tid för privatpersoner. Om den tiden har varit längre ökar risken att personen hoppar av studien, vilket försvagar studiens kvalitet.

– Sedan handlar det också om resurser i form av tid och pengar. Det kostar väldigt mycket pengar att göra en sådan här studie.

– Men alla dessa är sådant som vi kommer att diskutera i den vetenskapliga artikeln när den publiceras, avslutar Peter Lindberg.

---

Fredag den 10 oktober publicerades en artikel med kommentarer från svenska läkare/fysioterapeuter på studien.